Morgonen fick en rivstart

när vi kom på att dottern hade glömt

att ta sitt långtidsverkande insulin igår.

Det har faktiskt inte hänt på de tre år

hon har haft diabetes.

Svårt att tänka klart i morgonbrådskan.

Var var sonens gympabyxor?

Och jag som hade tänkt vara tidigare på jobbet.

Nu har det hänt, att vi glömde att påminna

om sprutan igår och det har faktiskt gått bra ändå.

Då kan åtminstone jag tänka mer klart nästa gång.

I morgon vill jag ha en god morgon!