Inlägg publicerade under kategorin Dikter

Av Christina - 13 juni 2012 23:14




Allra käraste sommar


Sommaren är sockersöt.

Sommaren är bra.


Sommaren är full av getingar,

myggor och bad.


På sommaren kan man bara slappa,

chilla och ha det skönt.


Sommaren är full av färger,

som rött, blått och grönt.


Sommaren är som en syster.

Allra käraste sommar.



 

Skriven och uppläst  av Emelie

på dagens skolavslutning.

 

 

 

 

ANNONS
Av Christina - 5 mars 2012 22:59






 


Minnet



Minnet lever.

Det kan ej jordas.

Det kan ej gömmas i stoft och grus.

Nej, det ska leva i fågelsången,

i blommans doft och i vindens sus.







 



Till minne av min barndomsvän.


 


 



ANNONS
Av Christina - 12 februari 2012 09:30



                                                  
       

The Road Not Taken
 
Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not
travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far
as I could
To where it bent in the undergrowth;

Then took the other,
as just as fair,
And having perhaps the better claim,
Because it was grassy and wanted wear;
Though as for that the passing there
Had worn them
really about the same,

And both that morning equally lay
In leaves no
step had trodden black.
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing
how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.

I shall
be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads
diverged in a wood, and I-
I took the one less traveled by,
And that has
made all the difference.
 
 
Robert Frost
Av Christina - 7 februari 2012 07:15

 

                         

Stopping By Woods on a Snowy Evening
 
Whose woods these are I think I know.
His house is in the village though;
He will not see me stopping here
To watch his woods fill up with snow.

My little horse must think it queer
To stop without a farmhouse near
Between the woods and frozen lake
The darkest evening of the year.


He gives his harness bells a shake
To ask if there is some mistake.
The only other sound's the sweep
Of easy wind and downy flake.


The woods are lovely, dark and deep.
But I have promises to keep,
And miles to go before I sleep,
And miles to go before I sleep.

 

 


Underbar dikt av amerikanske poeten Robert Frost (1874-1963).

Vi läste en del av honom i engelskkursen på universitetet.

Min vinterpromenad fick mig att tänka på honom.






Av Christina - 4 februari 2012 22:28

 


Under eftermiddagen var jag i Berwaldhallen och lyssnade till konsert med Ola Salo, sångare i The Ark.

Han uppträdde tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkester. Bl.a framfördes sångtexten här ovan,

den till en av mina favoriter "It takes a fool to remain sane".

Av Christina - 14 januari 2012 13:11


 "Eclipse" på Pink Floyds skiva

   "The Dark Side of the Moon" 

                             

All that you touch
All that you see
All that you taste
All you feel.
All that you love
All that you hate
All you distrust
All you save.
All that you give
All that you deal
All that you buy 
Beg borrow or steal.
All you create
All you destroy
All that you do
All that you say.
All that you eat
And everyone you meet
All that you slight
And everyone you fight.
All that is now
All that is gone
All that's to come
And everything under the sun is in tune
But the sun is eclipsed by the moon.


"There is no dark side of the moon really. Matter of fact it's all dark."

  


Det här var den första skivan våra barn hörde när de föddes. 

Jag tröttnar aldrig på den.




  

Av Christina - 24 december 2011 00:00



Midvinternattens köld är hård,
stjernorna gnistra och glimma.
Alla sofva i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser hvit på fur och gran,
snön lyser hvit på taken.
Endast tomten är vaken.


Står der så grå vid lad´gårdsdörr,
grå vid den hvita drifva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skifva,
tittar mot skogen, der gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
öfver en underlig gåta.


För sin hand genom skägg och hår,
skakar hufvud och hätta-
”nej, den gåtan är allt för svår,
nej, jag gissar ej detta”-
Slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.


Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen-
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk af sele och pisk och töm
Polle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar öfver
fylles af doftande klöfver.


Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sofva der inne;
går till hönsen der tuppen står
stolt på sin högste pinne;
Karo i hundbo´ts halm mår godt,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro goda vänner.


Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt,
att de hålla hans flit i ära;
barnens kammar han se´n på tå
nalkas att se de söta små.
Ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.


Så har han sett dem, far och son,
re´n genom många leder,
slumra som barn; men hvarifrån
kommo de väl hit neder?
Slägte följde på slägte snart,
blomstrande, åldrades, gick- men hvart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!


Tomten vandrar till ladans loft;
der har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft
nära svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd af sin näpna maka.


Då har hon alltid att qvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.


Tyst är skogen och nejden all,
lifvet derute är fruset,
blott från fjerran af forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar ock, halft i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, hvarthän han skall fara,
undrar, hvar källan må vara.


Midvinternattens köld är hård,
stjernorna gnistra och glimma.
Alla sofva i enslig gård
godt intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser hvit på fur och gran,
snön lyser hvit på taken.
Endast tomten är vaken.

 

"Tomten" av Viktor Rydberg

 

 

Av Christina - 12 december 2011 06:45


”Trött på alla som kommer med ord, ord, ord men inget språk / for jag till den snötäckta ön.

/ Det vilda har inga ord. / De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll! /

 Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön. / Språk men inga ord.”   


Från mars -79”, i Tomas TranströmersDet vilda torget



 

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Translation

Följ bloggen

Följ real2real med Blogkeen
Följ real2real med Bloglovin'

Fotoutmaning

 

 

Instagram

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se