Direktlänk till inlägg 24 december 2011

God Jul!

Av Christina - 24 december 2011 00:00



Midvinternattens köld är hård,
stjernorna gnistra och glimma.
Alla sofva i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser hvit på fur och gran,
snön lyser hvit på taken.
Endast tomten är vaken.


Står der så grå vid lad´gårdsdörr,
grå vid den hvita drifva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skifva,
tittar mot skogen, der gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
öfver en underlig gåta.


För sin hand genom skägg och hår,
skakar hufvud och hätta-
”nej, den gåtan är allt för svår,
nej, jag gissar ej detta”-
Slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.


Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen-
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk af sele och pisk och töm
Polle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar öfver
fylles af doftande klöfver.


Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sofva der inne;
går till hönsen der tuppen står
stolt på sin högste pinne;
Karo i hundbo´ts halm mår godt,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro goda vänner.


Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt,
att de hålla hans flit i ära;
barnens kammar han se´n på tå
nalkas att se de söta små.
Ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.


Så har han sett dem, far och son,
re´n genom många leder,
slumra som barn; men hvarifrån
kommo de väl hit neder?
Slägte följde på slägte snart,
blomstrande, åldrades, gick- men hvart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!


Tomten vandrar till ladans loft;
der har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft
nära svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd af sin näpna maka.


Då har hon alltid att qvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.


Tyst är skogen och nejden all,
lifvet derute är fruset,
blott från fjerran af forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar ock, halft i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, hvarthän han skall fara,
undrar, hvar källan må vara.


Midvinternattens köld är hård,
stjernorna gnistra och glimma.
Alla sofva i enslig gård
godt intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser hvit på fur och gran,
snön lyser hvit på taken.
Endast tomten är vaken.

 

"Tomten" av Viktor Rydberg

 

 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Christina - Söndag 21 april 14:21

Några av vårvinterns naturupplevelser :)

Av Christina - 23 september 2018 12:36

Och jag kom på att jag inte postat några bilder från den... ...

Av Christina - 3 juni 2018 12:49

Det blev två vändor till fjällstugan under våren. Och nu upplever vi rena högsommaren i maj. ...

Av Christina - 12 februari 2018 18:43

.... när jag o vännerna var i Ischgl, Österrike.

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Translation

Följ bloggen

Följ real2real med Blogkeen
Följ real2real med Bloglovin'

Fotoutmaning

 

 

Instagram

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<< December 2011 >>>

Sök i bloggen

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se